Kallt och bött. Regn. En halv mils cykeltur. Suck. 

När man har en tung kasse på styret med diverse dyrbara saker (plattång och locktong, hehe), och det regnar rejält, och man måste hålla paraplyet i en hand, man vinglar, har svårt att växla och att starta från stillastående, och man blir blöt och kall av regnet som lyckas komma på armar och ben, så känns tillvaron ganska jobbig.

Sen stannar man i ljuskorsningen, och så ser man en kille man blir så jävla avundsjuk på. Där ligger han, i en lurvig, varm och torr onepiece i en mjuk barnvagn med regnskydd. Tänk så mysigt det måste vara där inne, med regnet smattrandes mot det igenomskinliga regnskyddet. Fan så gött man skulle må. 

Varför kan inte alla åka runt i barnvagnar? Eldrivna som styrs från insidan, typ. Dom behöver inte gå mer än 7 km/h eller så, och man kan ju bara köra dom på cykelvägar. Det vore faktiskt väldigt nice. 

Där har ni en bra affärsidé! 
typ.