2011-09-25 @ 14:11:05 / Vardag

Söndag är dagens namn. Del 2.

Så, det var bättre. 

I fredags när vi hade samhälls så kan jag meddela att det blev lite (mycket) facebookkrig mellan de kära klasskamraterna. Spamm kan man också kalla det. Albin och Jessica blev crazy och kickade, men de fick komma tillbaka. Mer än så behöver jag inte säga. 

Det var då på fredagen vi var i fontänen och det, efter att jag blivit genomblöt av de timmarna i fontänen så drog jag mig hemåt. Kära lilla Jojjo bjöd lite snabbt och spontant in till idoltittning hos henne men jag orkar rent ut sagt inte, och dessutom skulle jag upp klockan 5 på morgonen dagen efter för att jobba. Jag han inte ens se idol när jag kom hem, men jag har konstaterat att kära Nicholas inte kom vidare, och det sög ju. 

Och kan någon säga mig VARFÖR jag säger att jag inte ska se idol, men så ser man en halvtimme av en audition här, ser en annan för sällskapets skull en annan dag, sen vill man bara se hur det går för dom, sen tycker man ju att gruppuppträdanderna är himla kul att höra på, och så är man plötsligt fast. Dumma idol. Även om jag inte bryr mig om hur det går i tävlingen så är det ändå kul att se. Damn you TV4. 

I Lördags hade jag det bra. Åkte en snabb sväng till stan med Jessica och hon köpte Dead island-spelet. På kvällen så skulle nämligen jag, Lisette, Jessica och Ida ha en TV-spelskväll och spela "skräckspel". Vi spelade Dead island i kanske 4 timmar och Alice - madness returns i 2. Väldigt roliga spel! Man blir som sugen på att äga ett PS3 när man ser grafiken, men jag rör aldrig mitt PS2 och jag tror det skulle bli samma sak om jag hade ett PS3. 

Vi hade det i alla fall väldigt bra med en massa popcorn, kladdkaka och sånt! Kul att träffa Ida också som jag inte träffat på flera veckor! 

Imorse var det då dags för jobb igen, men bara en halvtimme klockan halv nio så det var lugnt. När jag gick genom längs den ödsliga gågatan och in på torget så möttes jag av bilder, ljus och rosor kring en av de stora gatlyktorna. "Stoppa dödsstraffen i Iran" stod det på lappar, och när jag gick fram läste jag om en kille som varit 17 år och blev hängd som straff för att han dödat en man som ung. Bilderna var hjärtskärande. Tänk vilken värld man lever i. Och tänk så jävla lycklig man är för att man lever i det samhälle vi lever i här i Sverige, som kan se på resten av världen och alltid bli överraskad över att den är så sjuk. 

För efter att jag jobbat min halvtimme, satte jag mig på min cyckel, trampade hemåt, åt en god frukost bestående av gröt, macka och kaffe med skummad lattemjölk. När jag ätit la jag mig i en varm och skön soffa med TVn påslagen och sov ostört i fyra timmar. 

Vilken jävla värld man lever i alltså.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: