Kära vänner. Nu är föreställningarna i Skellefteå över. 

Det känns så sorgligt, vi har haft det så förbannat bra tillsammans. Vi har bott på Nordanåteatern och bara haft varandra där. När man kom dit på morgonen kokade kaffet, någon åt frukost, någon stod i duschen, någon kom för sent till mötet, precis som det ska vara. Middagarna som åts vid bordet framför Family guy... Snyft! Det känns som att allt är över nu.

Men nej! Så ska jag inte tänka, för att det är inte ens sant. På fredag skuttar vi dit igen och repeterar ännu en gång, inför Luleå! Det kommer bli så bra så. 

Jag måste ju såklart också prata om hur fantastiskt duktiga alla är. Herregud alltså! Som alla har jobbat och slitit och tvingat sig dit trots sjukdomar och annat, bara för att kunna prestera sitt bästa för att vinna över publiken. Och det lyckades vi med. Vi har spelat för över 1200 personer, och vi har blivit så hyllade så. Fantastisk publik må jag säga! Underbart! Vi fick testa på att spela för både en engagerad publik som gav oss massor av energi, och en intesåvärst-engagerad publik som vi gav energi till för att vinna över dom! Men oj så kul det har varit.

Iiiiiih. Kan inte riktigt tänka, och inlägget blir slarvigt, men så får det vara. Tänker på hur bra jag trivs på teatern. På självaste scenen och logerna och allting. Ensam på en nedsläkt scen med tomma publikplatser är det bästa stället att stå och tänka på, jag lovar.