2011-07-30 @ 17:15:09 / Vardag
Kväll med tjejerna!
Ikväll blir det pizza och mys med tjejerna!
Massa tagg!
Massa tagg!
2011-07-29 @ 22:34:17 / Införskaffat
Införskaffat i norra Sverige.
På ikea köpte jag dessa ramar, fyra små och två stora. Dom små var i två-pack för 20 kronor och dom stora kostade 20 kronor styck!
Ikea var också denna kopps förra hem, innan jag adopterade den för 15 kronor! Perfekt storlek, form och material!
Framför er ser ni 12 målarpenslar för 20 kronor, den här gången från dollarstore! Små, hårthårade och runda!
Dessa tre stompfar kostade 10 kronor tillsammans, i storlekarna 2, 4 och 6. Även dessa från dollarstore.
Denna skrivbok i läder från dollarstore betalade jag 20 kronor för.
På dollarstore köpte jag även en parfym (20:-), en kabuki brush (30:-) och ett vitt nagellack (10:-)
Alltså, väldigt billig shopping!
2011-07-29 @ 20:59:36 / Vardag
Obegripligt.
Mitt hjärta och mina tankar går ut till de som förlorat sina liv i Norge för en vecka sedan.
Ja, att det redan gått en vecka. Det känns som igår. Jag läser tidningar, ser klipp och nyhetssändningar och kan fortfarande inte greppa vad som har hänt. En terrorattack som tog ca 80 liv. Allt på grund av en människa. Eller nej, människa är nog inte rätt ord.
Norge är i sorg och mina tankar är med de anhöriga, även mördarens mamma och pappa. Även de är offer, och kanske de som har det alldra svårast.
Jag tänker på ett citat jag läste i Expressen: "Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans."
Norge har hela världen bakom sin rygg, världen visar sitt stöd och erbjuder sin hjälp. Men i en sån här situation finns det inte mycket att göra för att hjälpa, allt man kan visa är sitt stöd. Ikväll tänder jag ett ljus för Norge, de anhöriga och för offren.
Vila i frid.
Ja, att det redan gått en vecka. Det känns som igår. Jag läser tidningar, ser klipp och nyhetssändningar och kan fortfarande inte greppa vad som har hänt. En terrorattack som tog ca 80 liv. Allt på grund av en människa. Eller nej, människa är nog inte rätt ord.
Norge är i sorg och mina tankar är med de anhöriga, även mördarens mamma och pappa. Även de är offer, och kanske de som har det alldra svårast.
Jag tänker på ett citat jag läste i Expressen: "Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans."
Norge har hela världen bakom sin rygg, världen visar sitt stöd och erbjuder sin hjälp. Men i en sån här situation finns det inte mycket att göra för att hjälpa, allt man kan visa är sitt stöd. Ikväll tänder jag ett ljus för Norge, de anhöriga och för offren.
Vila i frid.
2011-07-29 @ 19:51:21 / Vardag
Hemma från tredje landet i månaden.
Nu är jag då hemma från familjens tripp till Norge. Söndag till Fredag i husbil genom vackra landskap och med bra musik i högtalarna.
Men skönt är det att vara hemma, så otroooligt skönt. Imorgon ska man dock upp för inskolning till nya jobbet klockan 06:00! Känner inte peppen för väckaren på klockan fem.. Men men! Imorgonkväll blir det firande av Sandra som fyllde 18 för några veckor sen, I can feel the pepp!
Snart kommer bilder på shopping och Norge-landskap, men först ska jag koka mig en härlig kopp te!
Men skönt är det att vara hemma, så otroooligt skönt. Imorgon ska man dock upp för inskolning till nya jobbet klockan 06:00! Känner inte peppen för väckaren på klockan fem.. Men men! Imorgonkväll blir det firande av Sandra som fyllde 18 för några veckor sen, I can feel the pepp!
Snart kommer bilder på shopping och Norge-landskap, men först ska jag koka mig en härlig kopp te!
2011-07-23 @ 19:23:36 / Resor
THE LONDON HARRY POTTER EXPERIENCE, del 2.
Vid half fyra började skärmen lysa med denna text. Taggen blev starkare och starkare.
All media anlände, och även denna kille som skulle sköta intervjuerna, och tydligen var han känd i England.
Skärmen började visa människohavet.
Trailern visades om och om igen, och dessutom visades det tre förhandsvisningar på scener!
Och så började sändningen!
Och sen helt plötsligt presenterades Rupert Grint och han klev upp på scenen! Sinnessjukt! Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, vi bara stod och skrek! Han pratade ett tag och sen gick han för att skriva autografer.
När Rupert klivit av scenen presenterades den snygga Matthew Lewis! Han blev väldigt överväldigad av synen av allt folk, och han sa att det betydde jättemycket för honom att folk skrek Nevilles namn. Förr var Neville bara den lilla killen som hade otur och nu står en folkmassa och skriker hans namn, det var stort.
Jason Isaacs klev upp på den andra scenen och blev intervjuad. Han berättade om hur han fått Tom Felton att gråta vid inspelningen av Hemligheternas kammare, då han trycker sin käpp mot Toms axel och drar undan han. När dom slutat filma tittade Tom upp med tårar i ögonen för att Jason hade tryckt för hårt, och Tom hade inte vågat säga till! Hahah så sött!
När Jason precis pratat om Tom Felton så går mannen själv upp på scenen! Snygg som satan och på härligt humör! Vi fotade, skrek, och var galna! Ser ni oss i publiken? Jag har kameran för ansiktet, nära facklan.
Sen klev Michael Gambon också upp på scenen, han hade ryggen mot publiken heeela tiden, väldigt jobbigt!
Dom var imponerade av att se sig själva på en så stor skärm!
Den bedårande Evanna Lynch klev upp på den andra scenen!
Sen var det Julie Walters tur!
När Julie gått visades James och Oliver Phelps på skärmen, dom var på väg mot scenen! (James i blått)
När dom sen äntligen kom så var dom ju självklart på den andra scenen! This didn't make me very happy... Men ser ni att James kind of tittar in i kameran? ;)
Helen McCrory klev upp och berättade om familjekänslan, moderlig kärlek och hennes syn på Narcissa Malfoys intentioner.
Efter Helen kom Domhnall Gleeson!
Skriket var öronbedövande när Warwick Davis kom!
Bonnie Wright gästade den andra scenen.
Efter Bonnie kom mannen bakom filmerna, David Yates!
Manusförfattaren Steve Kloves blev intervjuad på den andra scenen.
Sen visade skärmarna att Emma Watson hade anlänt till Trafalgar square, och hon skrev autografer och blev fotad bakom scenen.
Robbie Coltrane gästade andra scenen undertiden.
Och Jim Broadbent var på den stora scenen.
Sen när Emma Watson presenterades och klev upp på scenen så brast det för mig, jag började storgråta! Allting var så overkligt, hon som var min största idol när jag var typ 9 stod nu några meter ifrån mig. HELT GALET.
Efter Emma Watson klev Ralph Finnes upp på andra scenen.
Efter Ralph kom den bedårande Imelda Staunton! Okej, kanske inte så bedårande i filmerna, men hon var bedårande på premiären! Och kolla intervjukillens ansikte på bilden! JAG FATTAR INTE, HAHAHAHA jag dör!
Tittar in i kameran... ;)
Mark Williams gästade den andra scenen när Imelda var klar.
Sen helt plötsligt klev Helena Bonham Carter upp på scenen! Tårarna bara rann! Iiiiih!
Efter Helena kom David Thewlis!
Jason Isaacs klev upp på den andra scenen och blev intervjuad. Han berättade om hur han fått Tom Felton att gråta vid inspelningen av Hemligheternas kammare, då han trycker sin käpp mot Toms axel och drar undan han. När dom slutat filma tittade Tom upp med tårar i ögonen för att Jason hade tryckt för hårt, och Tom hade inte vågat säga till! Hahah så sött!
När Jason precis pratat om Tom Felton så går mannen själv upp på scenen! Snygg som satan och på härligt humör! Vi fotade, skrek, och var galna! Ser ni oss i publiken? Jag har kameran för ansiktet, nära facklan.
Sen klev Michael Gambon också upp på scenen, han hade ryggen mot publiken heeela tiden, väldigt jobbigt!
Dom var imponerade av att se sig själva på en så stor skärm!
Den bedårande Evanna Lynch klev upp på den andra scenen!
Sen var det Julie Walters tur!
När Julie gått visades James och Oliver Phelps på skärmen, dom var på väg mot scenen! (James i blått)
När dom sen äntligen kom så var dom ju självklart på den andra scenen! This didn't make me very happy... Men ser ni att James kind of tittar in i kameran? ;)
Helen McCrory klev upp och berättade om familjekänslan, moderlig kärlek och hennes syn på Narcissa Malfoys intentioner.
Efter Helen kom Domhnall Gleeson!
Skriket var öronbedövande när Warwick Davis kom!
Bonnie Wright gästade den andra scenen.
Efter Bonnie kom mannen bakom filmerna, David Yates!
Manusförfattaren Steve Kloves blev intervjuad på den andra scenen.
Sen visade skärmarna att Emma Watson hade anlänt till Trafalgar square, och hon skrev autografer och blev fotad bakom scenen.
Robbie Coltrane gästade andra scenen undertiden.
Och Jim Broadbent var på den stora scenen.
Sen när Emma Watson presenterades och klev upp på scenen så brast det för mig, jag började storgråta! Allting var så overkligt, hon som var min största idol när jag var typ 9 stod nu några meter ifrån mig. HELT GALET.
Efter Emma Watson klev Ralph Finnes upp på andra scenen.
Efter Ralph kom den bedårande Imelda Staunton! Okej, kanske inte så bedårande i filmerna, men hon var bedårande på premiären! Och kolla intervjukillens ansikte på bilden! JAG FATTAR INTE, HAHAHAHA jag dör!
Tittar in i kameran... ;)
Mark Williams gästade den andra scenen när Imelda var klar.
Sen helt plötsligt klev Helena Bonham Carter upp på scenen! Tårarna bara rann! Iiiiih!
Efter Helena kom David Thewlis!
SEN kom Alan Rickman! It got craaaaazy! Alla sjöng "Snape, Snape, Severus Snape!" från Potter Puppet Pals, och han kände igen det! Haha. Vi skrek oss hesa!
Det blev sen en lång väntan tills tillslut, the one and only Daniel Radcliffe klev upp på scenen! The crowd got INSANLY crazy och jag knuffades lite hit och dit och fick mig även lite närmare, men fotandet gick åt helvette, och det där är den enda hyfsade bilden jag fick. Men när Daniel stått och pratat ett tag så presenterades kvinnan vi avgudar.
JOANNE ROWLING!!!!!!
När hon stod där och pratade, ja alltså ni förstår inte hur overkligt det var. Helt sinnessjukt. Jag gräääääääääät så mycket att jag vet inte vad, och det kändes som att jag drömde. När hon och Daniel gått iväg till andra scenen för att pressfotas så började skärmen visa repriser av det som just hänt. Då skingrades folkmassan och jag och Jessica gick iväg för att hitta någonstans att sitta, och det blev fontänen.
Och det här har jag inte berättat om! När vi stod och väntade på Daniel Radcliffes ankomst så såg Jessica över folkmassan att Oliver Phelps var och skrev autografer vid stängslet nära oss. Hon sa "Du Alma, där har du en av dina Phelps-tvillingar" och jag bara strundade i folket och trängde mig fram, slängde över mitt block som han tog och signerade, och jag sa "Thank you!" och han svarade "Your welcome!" Iiiiiiiiiiiiiiiiih! Gissa om jag var en glad tjej?!? HELT GALET! IHOHOIHO!
När vi sen gått på en mindre upptäckningsfärd så såg vi att det fanns festivaltoaletter utställda på andra sidan torget! Vi hade ju inte ätit eller druckit på hela dagen för att vi skulle slippa att behöva gå på toa. Men men! Så kan det gå. Dessutom hittade vi den här snygga bakgrunden som vi kände behövde fotas.
När vi sen gick tillbaka in på torget så såg vi hur en massa folk kom upp på scenen igen. Det var David Heyman, David Yates, två till producenter, manusförfattaren, Jo Rowling, Emma Watson, Rupert Grint och Daniel Radcliffe.
Dom började hålla tacktal till varandra och dom tog ett sista farväl, och det var nog det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. OJ vad jag grät! När dom på scenen började gråta och tacka fansen och säga farväl en sista gång och allt... Kan inte ens beskriva det på ett rättvist sätt, det var bara så jävla starkt.
När dom sen var klara så ställde dom sig tillsammans längst ut på scenen och tog ett sista kort tillsammans. FRUKTANSVÄRT hemskt! Och sen vinkade dom adjö, en sista gång som grupp. På bilden ovan ser ni precis när dom går därifrån.
Jag hoppas att jag på något sätt lyckats fånga hur starkt upplevelsen var, även om det är vääääldigt svårt. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Det var en av de bästa kvällarna i mitt liv, och det är ett minne jag aldrig kommer att glömma.
2011-07-21 @ 16:19:43 / Vardag
Time for Woodstock
Idag drar Trästockfestivalen igång här i Skellefteå!
Efter middagen åker jag och lyssnar på lite band och har det bra, blir nog väldigt trevligt.
Efter middagen åker jag och lyssnar på lite band och har det bra, blir nog väldigt trevligt.
2011-07-21 @ 02:17:28 / Resor
THE LONDON HARRY POTTER EXPERIENCE, del 1.
När vi ätit vårat sista mål mat tog vi tunnelbanan bort till Trafalgar square. Väl där såg vi hur människor i mängder kampade utanför torget för att få armband dagen efter, då kände vi oss extra stota över att armbanden redan vilade på våra handleder. Enkelt visade vi upp banden och fick gå in på torget. Där var det MÅNGA människor. Alla i sovsäckar, tält och på mjuka underlag. Själva hade vi bara med oss filtar.
Platserna som var lediga på torget tyckte vi var för långt bort, så vi gjorde en liten sneaky sak. Vi klev över människor som kampade och låtsades leta efter våran kompis Carro. Värt var det verkligen! Vi fick oss kanske tio rader ifrån stängslet, jämfört med de kanske hundra raderna bort vi egentligen skulle fått platser på så var det väldigt bra gjort!
Vi kom fram till en stor pelare där gigantiska flaggor på Snape och Neville skulle sättas upp, och alla som låg och sov kring pelaren var tvugna att flytta på sig, så då passade vi på att ta en fläck mark att sova på.
Sömn blev det inte mycket av. Inte alls. Den stora ramen kring scenen lyste upp nattmörkret och dessutom stod gigantiska spotlights på. Och mycket folk var det. Och kallt var det. Och hårt underlag var det.
Natten var kall. Det regnade lite från och till. Jag kunde inte ens ligga raklång, det var folk överallt. Jag fick ingen sömn alls, för jag tänkte att jag kunde lika gärna sova någon timme på förmiddagen, men så blev det verkligen inte.
Halv fem på morgonen börjar människor som låg längre bort än oss packa ihop sina saker för att gå längre fram. Det blir en gigantisk kedjereaktion och vi måste också ta våra saker och ställa oss upp. Folkmassan börjar gå närmare stängslet men när vi kom fram mot dom som kampat i fyra nätter så skriker dom åt alla att sätta sig ner, och alla stannar. Det är trångt som bara den och det är omöjligt att sätta sig ner.
En halvtimme kunde vi sitta ner på en fläck på marken, men utifrån det så stod vi upp från halv fem på morgonen till klockan tio.
Klockan tio sätter vi oss ner och försöker nicka till lite mot våra väskor, men helt plötsligt börjar regnet ösa ner. Alla får panik, och då ser människor chansen att springa längre fram mot stängslet. Det ökar paniken och alla slänger sig närmare röda mattan, och vi får ställa oss upp och gå några steg framåt.
Där får vi då stå. Från halv tolv till klockan halv fyra står vi där, i spöregn, utan att ha ätit någonting, inte gått på toa, inte sovit någonting, och nu även genomblöta och iskalla. Våra filtar blir blöta och råkar doppas i den äckliga sörjan på marken bestående av yoghurt, blött papper och gud vet vad, så dom släpper vi bara på marken.
Det var smärta, riktigt plågsamma timmar. Hur länge man än väntade gick klockan aldrig mer än fem minuter mellan gångerna man kollade.
Trots smärtan, hungern, tröttheten och allt annat så stod vi där. Och när klockan blev halv fyra, då började det hända saker.
Platserna som var lediga på torget tyckte vi var för långt bort, så vi gjorde en liten sneaky sak. Vi klev över människor som kampade och låtsades leta efter våran kompis Carro. Värt var det verkligen! Vi fick oss kanske tio rader ifrån stängslet, jämfört med de kanske hundra raderna bort vi egentligen skulle fått platser på så var det väldigt bra gjort!
Vi kom fram till en stor pelare där gigantiska flaggor på Snape och Neville skulle sättas upp, och alla som låg och sov kring pelaren var tvugna att flytta på sig, så då passade vi på att ta en fläck mark att sova på.
Sömn blev det inte mycket av. Inte alls. Den stora ramen kring scenen lyste upp nattmörkret och dessutom stod gigantiska spotlights på. Och mycket folk var det. Och kallt var det. Och hårt underlag var det.
Natten var kall. Det regnade lite från och till. Jag kunde inte ens ligga raklång, det var folk överallt. Jag fick ingen sömn alls, för jag tänkte att jag kunde lika gärna sova någon timme på förmiddagen, men så blev det verkligen inte.
Halv fem på morgonen börjar människor som låg längre bort än oss packa ihop sina saker för att gå längre fram. Det blir en gigantisk kedjereaktion och vi måste också ta våra saker och ställa oss upp. Folkmassan börjar gå närmare stängslet men när vi kom fram mot dom som kampat i fyra nätter så skriker dom åt alla att sätta sig ner, och alla stannar. Det är trångt som bara den och det är omöjligt att sätta sig ner.
En halvtimme kunde vi sitta ner på en fläck på marken, men utifrån det så stod vi upp från halv fem på morgonen till klockan tio.
Klockan tio sätter vi oss ner och försöker nicka till lite mot våra väskor, men helt plötsligt börjar regnet ösa ner. Alla får panik, och då ser människor chansen att springa längre fram mot stängslet. Det ökar paniken och alla slänger sig närmare röda mattan, och vi får ställa oss upp och gå några steg framåt.
Där får vi då stå. Från halv tolv till klockan halv fyra står vi där, i spöregn, utan att ha ätit någonting, inte gått på toa, inte sovit någonting, och nu även genomblöta och iskalla. Våra filtar blir blöta och råkar doppas i den äckliga sörjan på marken bestående av yoghurt, blött papper och gud vet vad, så dom släpper vi bara på marken.
Det var smärta, riktigt plågsamma timmar. Hur länge man än väntade gick klockan aldrig mer än fem minuter mellan gångerna man kollade.
Trots smärtan, hungern, tröttheten och allt annat så stod vi där. Och när klockan blev halv fyra, då började det hända saker.
2011-07-21 @ 01:14:29 / Resor
London dag 3, onsdag 6 juli.
Onsdagen börjades med ett besök på Harrods!
Suddig bild på en tårta. Ja, en tårta.
Chokladavdelningen var den enda avdelningen jag kände mig bekväm nog att fota i. Lite konstigt att gå genom rena, lyxiga och sviiindyra avdelningar med barnklänningar för 15.000 pund och fota...
Jessica köpte tre jordgubbar med lite choklad på för 60 kronor.
Efter Hamleys tog vi tunnelbanan till Piccadilly circus!
Vi gick till Leister square där Harry Potter-stjärnorna skulle se sin film dagen därpå.
Vandringen fortsatte till Trafalgar square där vi skulle titta till dom som kampade! Där märker vi att torget är avspärrat, och utanför avspärrningen är det väääääääärldens längsta kö, bort från torget och flera gator bort. Vi går fram för att se vad dom köar för, och ser att dom ska få ett armband för att kunna komma in på torget. Vi får då panik och tänker att vi MÅSTE ställa oss i kö! Men vi ser en annan vakt stå bredvid han som ger ut armband, och han har också armband i handen, så vi går fram till honom. Såhär lät våran konversation.
"Uhm, excuse me. We just wonder, what do you need those for?"
"We have closed off the square, and you need one of these to get in."
"Well, how do we get one then?" (Vi menar ju såklart om man måste betala för dom)
"You smile!"
Vad gör vi då, om inte ler väldigt stort, och vips så har vi fått varsitt armband! Bara så! Gått förbi hela kön och allt!
Och hur glada blev vi? Jo, såhär glada!
Där ser ni kön!
När vi fått armbanden och blivit intervjuade av brittisk TV, handlade vi fler trollstavar på Hamleys och gick och köpte oss varsinn filt och mat för morgondagen! Nu hade vi gett oss den på att vi skulle kampa under natten!
När vi packat våra saker gick vi till en restaurang som visade sig vara mycket dyrare och finare än vi trodde. Spaghetti house hette den. Där råkade jag beställa vitlöksbröd för 65 kronor och en flaska vatten för 30 kronor, inte bra, inte bra. Dessutom fick vi lite smått panik när vi sen skulle betala och man skulle ge dricks, och när man betalade med kort så stod servitrisen och tittade på skärmen för att se hur mycket man skulle ge... 30 kronor fick han i dricks av mig, och samma av Jessica! Hahaha.
När vi ätit vad som skulle bli vårat sista mål mat på 40 timmar begav vi oss till torget. Våran upplevelse där tänkte jag samla i nästa inlägg.
Suddig bild på en tårta. Ja, en tårta.
Chokladavdelningen var den enda avdelningen jag kände mig bekväm nog att fota i. Lite konstigt att gå genom rena, lyxiga och sviiindyra avdelningar med barnklänningar för 15.000 pund och fota...
Jessica köpte tre jordgubbar med lite choklad på för 60 kronor.
Efter Hamleys tog vi tunnelbanan till Piccadilly circus!
Vi gick till Leister square där Harry Potter-stjärnorna skulle se sin film dagen därpå.
Vandringen fortsatte till Trafalgar square där vi skulle titta till dom som kampade! Där märker vi att torget är avspärrat, och utanför avspärrningen är det väääääääärldens längsta kö, bort från torget och flera gator bort. Vi går fram för att se vad dom köar för, och ser att dom ska få ett armband för att kunna komma in på torget. Vi får då panik och tänker att vi MÅSTE ställa oss i kö! Men vi ser en annan vakt stå bredvid han som ger ut armband, och han har också armband i handen, så vi går fram till honom. Såhär lät våran konversation.
"Uhm, excuse me. We just wonder, what do you need those for?"
"We have closed off the square, and you need one of these to get in."
"Well, how do we get one then?" (Vi menar ju såklart om man måste betala för dom)
"You smile!"
Vad gör vi då, om inte ler väldigt stort, och vips så har vi fått varsitt armband! Bara så! Gått förbi hela kön och allt!
Och hur glada blev vi? Jo, såhär glada!
Där ser ni kön!
När vi fått armbanden och blivit intervjuade av brittisk TV, handlade vi fler trollstavar på Hamleys och gick och köpte oss varsinn filt och mat för morgondagen! Nu hade vi gett oss den på att vi skulle kampa under natten!
När vi packat våra saker gick vi till en restaurang som visade sig vara mycket dyrare och finare än vi trodde. Spaghetti house hette den. Där råkade jag beställa vitlöksbröd för 65 kronor och en flaska vatten för 30 kronor, inte bra, inte bra. Dessutom fick vi lite smått panik när vi sen skulle betala och man skulle ge dricks, och när man betalade med kort så stod servitrisen och tittade på skärmen för att se hur mycket man skulle ge... 30 kronor fick han i dricks av mig, och samma av Jessica! Hahaha.
När vi ätit vad som skulle bli vårat sista mål mat på 40 timmar begav vi oss till torget. Våran upplevelse där tänkte jag samla i nästa inlägg.
2011-07-21 @ 00:42:08 / Resor
London dag 2, tisdag 5 juli.
På Tisdagsmorgonen tog vi våra supersnygga cowboyhattar och drog till London zoo!
Vi fotade oss i hattarna, köpte vitaminvatten och åkte tunnelbana!
Jag köpte en låda jordgubbar i Camden town, och Jessica köpte vindruvor. Sen gick vi längs en gata full av växter och fina hus, och där fanns även en otroligt vacker kyrka.
Det här stället känner ni kanske igen?
That's right! Harry Potters första möte med sitt ormviskande, at the London zoo!
Sen såg vi en massa djur...
Så åt vi ovärmda paninis till lunch.
Och så såg vi dom här SJUKT stora malarna. Seriöst, GIGANTISKA. Dessutom så satt dom fast vid dom där pupporna, och jag tror inte dom kunde leva och andas utan dom. Dom kunde bara sitta stilla mot dom där och andas genom puppan... Läskigt.
Här var det däremot trevligare! Penguin beach!
Det satt en massa folk och bara tittade på när pingvinerna badade. Dom måste varit avundsjuka, för det var sinnessjukt varmt ute!
När vi fått oss tillbaka till hotellet och lämnat hattarna så byttes värmen mot regn, och vi begav oss iväg mot Hamleys!
Hur kan man inte bli galen när man går runt bland dessa hyllor?
Hermiones trollstav och marodörkartan fick hänga med mig därifrån!
Vi tog tunnelbanan till King's cross! Jag var väldigt taggad på att se perong 9 3/4 igen.
När vi irrat runt i en timme blir vi sedan förskräckta när vi ser detta. På grund av ombyggnationer i stationen har dom satt upp den här temporära tegelväggen. En bild på en tegelvägg och en träskylt där det står Platform 9 3/4. Detta är dessutom UTANFÖR stationen! Med arga och besvikna miner gick vi därifrån.
Vi tog tunnelbanan tillbaka till hotellet, åt en annorlunda middag på McDonalds och sen gjorde vi inte så mycket mer. Taggade på morgondagen och premiären så sov vi vad som skulle bli den sista sömnen på 39 timmar.
2011-07-20 @ 17:45:58 / Vardag
Mina vänner, idag har vi bevittnat ett mirakel.
INTERNET FUNGERAR!
Jag har länge varit på resande fot i England och skogarna kring byske, så när jag då igårkväll kom hem till ett hus utan internet visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Sladden hade brunnit upp. Typ. Men så idag kommer jag hem efter en dag i solsken med mina kära vänner, och går fram till datorn. Uppdaterar internet bara för att kolla, och vips så lyser facebooks glada startsida mot mig!
Vet ni vad detta betyder, mina lärjungar? Ni kommer få se Londonbilder! Weeehooo!
Men först MÅSTE jag dricka någonting, drack en hel Snapple på några klunkar pga värmen! Men snart, alldeles snart, så ses vi.
Jag har länge varit på resande fot i England och skogarna kring byske, så när jag då igårkväll kom hem till ett hus utan internet visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Sladden hade brunnit upp. Typ. Men så idag kommer jag hem efter en dag i solsken med mina kära vänner, och går fram till datorn. Uppdaterar internet bara för att kolla, och vips så lyser facebooks glada startsida mot mig!
Vet ni vad detta betyder, mina lärjungar? Ni kommer få se Londonbilder! Weeehooo!
Men först MÅSTE jag dricka någonting, drack en hel Snapple på några klunkar pga värmen! Men snart, alldeles snart, så ses vi.
2011-07-13 @ 18:46:04 / Resor
London dag 1, måndag 4 juli
På måndagmorgonen befann vi oss på Skellefteå flygplats och var väldigt taggade!
Flyget gick till Arlanda, och Jessica var flygrädd.
Vi åt chicken nuggets på McDonalds
Sen flög vi iväg mot London!
Vi hittade ett reklamblad med en snygg Orlando Bloom, så den fick hängas upp och följa med en bit!
Vi fotade en massa.
Sen landade vi.
Min väska fick en nasty buckla.
Vi tåg tunnelbanan in till centrala London. Den söta killen i hatten var från Skottland, och pratade huuur gulligt som helst.
När vi kommit fram och klivit upp på Londons gator var vi helt slut. Vi satte oss ner och bara dog ett tag.
När vi checkat in på hotellet så bytte vi om och gick till en restaurang som hette Sandys och åt varsinn pizza!
Vi gick en promenad längs Oxford street, tittade in på Primark och sen gick vi till den här leksaksaffären jag tittat upp tidigare. När vi såg det här i skyltfönstret dog vi!
Sen gick vi ett steg och höger och såg DET HÄR!
Sen gick vi till Piccadilly cicus, och på vägen tillbaka gick vi på dyrgatan, med alla kända designer från Michel Kors till Gucci!
2011-07-11 @ 12:03:47 / Vardag
Guess who's back?
I AM!
Nu är jag då hemkommen från landet av te och röda bussar! Igårkväll landade planet strax före 23 och jag har just sovit en lång sömn i min sköna, saknade säng.
Men OJ så bra jag har haft det! Det är sjukt hur mycket jag älskar London, bästa staden jag vet. Sen så känns det ju helt jääävlaaa sjuuukt att man sett sina största idoler några meter ifrån sig. Det går inte att greppa.
Jag har tänkt lägga ut bildbomber från resan här på bloggen, så stay tuned!
Nu är jag då hemkommen från landet av te och röda bussar! Igårkväll landade planet strax före 23 och jag har just sovit en lång sömn i min sköna, saknade säng.
Men OJ så bra jag har haft det! Det är sjukt hur mycket jag älskar London, bästa staden jag vet. Sen så känns det ju helt jääävlaaa sjuuukt att man sett sina största idoler några meter ifrån sig. Det går inte att greppa.
Jag har tänkt lägga ut bildbomber från resan här på bloggen, så stay tuned!
2011-07-03 @ 23:15:41 / Vardag
Och med det säger jag, vi ses.
Då var det då dags, imorgon lyfter flyget till London. VÄLDIGT obegripligt! Men det som är mest obegripligt är att jag och Jessica kommer stå och se våra alldra största idoler gå förbi oss på röda mattan. J K Rowling, Harry Potter-skådespelarna, och kanske en liten Tim Burton. Herrejaevlar. Dessutom vet man aldrig vilka andra kändisar som kanske dyker upp!
På vårat hotell finns det internet! Ska se om jag får det att funka med min kära dator, och jag har skaffat Skype för er intresserade, Almalindstrom heter jag där! Det kostar ca 5 kronor att smsa och även att ta emot sms, och att ringa kostar ca 5 kronor i minuten, så mobilen kommer få vila i veckan.
Om jag då får till något internet så kommer jag kanske skriva i bloggen nångång, men det är ingen garanti. Även om jag inte kommer kunna få så mycket kontakt med er under veckan så hoppas jag ni får det bra hemma i Skellefteeh eller vars ni nu kanske befinner er!
Och med det, mina vänner, säger jag
Vi ses!
2011-07-03 @ 19:01:37 / På scenen
Stadsfesten från min mobilkameras synvinkel.
På torsdagkväll var jag och Jessica och såg på Hammerfall, och hon var väldigt taggad!
Lisette och Albin i breakdance-karusellen! Hahaha det ser ut som att Albin tittar på Lisette.
På fredagskvällen kom Erik Hassle och brought the knorr to Skellefteå!
Rebecca och Fiona värmde upp publiken inför Robyn!
Folk var det gott om!
Sen kom bruden själv! Robyyyyn! Dansade och hoppade så mycket att det gjorde ont, men hon var helt fantastisk!
När Robyn spelat och vi hittat igen varandra allihopa så köpte Jessica den här vännen, Dino! Han var full i helium och glad att få hänga med ett tag. Tyvärr blev han fort ihopkrymt allt eftersom vi tömde luften ur honom så att vi skulle få pipiga och fina röster. Vila i frid, Dino!
Sen blev det Lördag och vi köpte oss slush ur konstiga muggar och Lisette köpte sitt efterlängtade sockervadd!
Sista köpet på denna års Stadsfest blev Jessicas nya ballong, Patrik! Han blev inte punkterad för pipiga ändamål, utan han fick följa med henne hem!
Det var allt jag hade att bjuda på! Jag hade i alla fall en fantastisk upplevelse och TACK till alla underbara människor jag fick dela den med!
När Robyn spelat och vi hittat igen varandra allihopa så köpte Jessica den här vännen, Dino! Han var full i helium och glad att få hänga med ett tag. Tyvärr blev han fort ihopkrymt allt eftersom vi tömde luften ur honom så att vi skulle få pipiga och fina röster. Vila i frid, Dino!
Sen blev det Lördag och vi köpte oss slush ur konstiga muggar och Lisette köpte sitt efterlängtade sockervadd!
Sista köpet på denna års Stadsfest blev Jessicas nya ballong, Patrik! Han blev inte punkterad för pipiga ändamål, utan han fick följa med henne hem!
Det var allt jag hade att bjuda på! Jag hade i alla fall en fantastisk upplevelse och TACK till alla underbara människor jag fick dela den med!
2011-07-03 @ 18:37:54 / Vardag
LONDON
LONDON IMORGON!
Det känns såhär bra:
Det känns såhär bra:
2011-07-03 @ 16:17:42 / Vardag
När Johanna blev ett år äldre och myndig för första gången.
Igår fyllde Johanna 18 år! Grattisgrattisgrattis till henne!
Vi for hem till henne, åt pannacotta och cupcakes, lekte lekar, skrattade så vi höll på att dö, och hade det allmänt bäst! Jag tog inte så jättemycket kort, och ingen vill ju vara med på nån bild, men här är några från då vi fikade iaf!
Vi for hem till henne, åt pannacotta och cupcakes, lekte lekar, skrattade så vi höll på att dö, och hade det allmänt bäst! Jag tog inte så jättemycket kort, och ingen vill ju vara med på nån bild, men här är några från då vi fikade iaf!