Det finns så mycket jag är glad för, om man tänker efter.

Jag är glad för att jag lever. Tänk så jävla fucking tursam jag är, som faktiskt lever och är frisk. Och att jag lever i ett bekvämt hus, med hela min familj friska och i livet. Jag är varken blind eller döv och har inget annat handikapp. Jag lever i Sverige som har bra ekonomi, inga krig och inga större hot. Hur stor är chansen, egentligen? Jag räknade just ut att det är 0,1% chans att man föds i Sverige, och ni kan inte argumentera emot att Sverige är ett bra land att leva i.

Jag är glad för att jag har riktiga vänner. Tänk så många där ute som inte har någon äkta vän, någon man kan lita på. Jag har inte bara ytliga vänskaper med människor jag egentligen inte känner, utan jag har vänner jag kan prata med och som jag litar på. Tänk så lycklig jag är för det, och jag älskar dom till döden. Dessutom har jag en massa vänner jag kanske inte umgås så mycket med på fritiden och så, men dom är ändå mina vänner och dom accepterar mig för den jag är. Alla dom är så jävla sköna och jag älskar dom också!

Jag trivs på skolan otroligt bra. Jag har absolut valt rätt linje och jag har världens bästa klass. Alla härliga teatrare jag önskar att jag umgicks lite mer med, för det är ju så att eftersom jag hamnade i samma klass som Lisette och Jessica så är vi ju med varandra hela tiden på skolan. Inget illa med dom, men vi tycker alla tre att det är synd att man automatiskt spenderar mindre tid med alla andra. Och alla härliga dansare som vi kommit så mycket närmare sen vi började tvåan, jag är glad för det! Man har alltid lika kul på klassfester och liknande, mer sånt tycker jag! haha.

Tänk så lycklig jag är egentligen för att jag får resa så mycket. Våran familj har alltid lagt pengar på resande, och gud vad glad jag är för det nu. Alla platser jag har sett, alla flyg jag suttit på, alla hav jag badat i, jag skulle inte byta bort det mot något. Jag känner mig mer världsvan och har större perspektiv på världen efter varje resa jag varit på, och det trivs jag med. Jag gillar att åka bort, även om det bara skulle vara över till finska gränsen, för då känner jag mig mer... "complete" på något sätt. Jag är bara helt enkelt en sån människa som inte känner mig fulländad utan att lära känna jorden jag lever på. Det är nog allt resande som fått mig att känna så, hade jag inte rest så mycket så skulle jag säkert känna annorlunda.

Det finns så mycket annat jag är lycklig för, en massa mindre saker. Som att hockeyn är en del av mitt liv. Säsongskortet var verkligen ett av årets smartaste köp, eftersom det ger mig möjligheten att åka till arenan ungefär två gånger i veckan för att följa AIK i kampen mot seger. Att stå där, skrika åt dåliga domarbeslut, jubla åt snygga dribblingar, flämta till efter en "just på håret"-räddning och att fyllas av glädje av ett mål. Att stå där och helt koppla bort sitt vardagsliv och inte tänka på annat än spelet. Jag älskar det.

Dessutom är jag glad för allt jag kan. Jag är bra på engelska, tycker jag själv. Jag kan sjunga och gör det hela tiden, bara för att jag älskar att använda mina stämband. Jag älskar att bara ta en penna och kludda ner någon liten tomte på ett papper, bara för att jag älskar att rita. Jag älskar att lyssna på bra musik, antingen att klicka sig fram på myspace och hitta någon med ett riktigt bra sound eller stå och skrika längst fram på en konsert. Jag älskar att stå på scen, framför fem personer eller fem hundra spelar ingen roll, men jag älskar att agera. Att ta på sig en roll och gå in djupt för den och analysera personen i fråga, och sen visa upp vad man kommit fram till. Jag älskar att få komplimanger och att ge komplimanger, lite bekräftelse vill alla människor ha. Jag älskar andra människor. Människor som tänker på andra, som ger och ger och inte ber om någonting tillbaka. Jag älskar att se kändisar göra någonting för sina fans, det kan vara allt ifrån en världskänd skådespelare som tackar sina fans i ett Oscars-tal till en okänd musiker som svarar på kommentarer på myspace. Sånt gör mig lycklig.

Nu har jag skrivit ett långt stycke om allt jag är lycklig över, och medans jag skrev så insåg jag mer och mer hur mycket det fanns att vara tacksam över. Jag tror inte på gud och tackar därför inte honom/henne för allt, utan jag tackar alla andra människor omkring mig. Jag vill tacka alla som har någonting att göra med mitt liv.

När jag har så mycket, varför ska jag vara ledsen över det jag inte har? Jag har ingen pojkvänn och har aldrig haft, men är det någonting att vara ledsen över nu? Nej. Skulle det komma någon som älskade mig så skulle det vara underbart, men det är ingenting att jaga efter, för det händer om det händer.

Nu undrar jag om det är någon som orkat läsa denna massiva textmängd, jag förstår om inte alla orkar det, haha. Nu ska jag i alla fall koka en kopp te och hoppas på att min hals blir bättre snart. Tack och kram på alla som läste!