Det här blir det femte året i rad som jag gör ett "Ring ut det gamla året"-inlägg den sista december. Mycket har hänt det här året, och här får ni en snabbtitt på hur det har sett ut!
(mitt år på spotify! har alltså lyssnat på spotify typ var sjunde minut av min vakna tid varje dag under hela året)
Vintern är äntligen, äntligen här. Julen närmar sig och vi är redan inne i andra advent. Det är mörkt på gatorna och snön täcker marken. Man får dricka gott te, juligt kaffe och varm choklad invirad i filtar med tända ljus och lyssna på musik som har klockspel och bjällror. För mig känns julen i år som en tid då jag kan pusta ut. Jag blir klar med kursen och får åka hem till Skellefteå, hem till fina stilla norrland och hem till alla de där människorna som är så viktiga för mig, som jag så mycket måste prata med. Hem där snön är tjockare, mörkret är mörkare och värmen är varmare.
Jag har bara en hel vecka av skola kvar av Teatervetenskap 1, som är det jag läser. Jag har hunnit lära mig teaterhistorien från antiken till nutid, lärt mig den politiska innebörden, alla -ismer, hur man forskar om föreställningar, och nu läser jag föreställningsanalys. Vi får se föreställningar, analysera dem och lära oss att skriva teaterkritik. Jag skrev klart min första recension idag, på föreställningen av Författarna på Unga klara som jag såg i Torsdags.
I Onsdags såg jag en pjäs på Stadsteatern som heter Arnold, med Rikard Wolff. Pjäsen handlade om en man och hans liv, och hans kärlekar. Om Ed, som var den första mannen han hade älskat, men som lämnade honom. Och sedan om Simon, som blev den andra. Den var stillsam och äkta, det var människa mot människa och inte en stereotypisk cliché om brustna hjärtan. Pjäsen var lång, fyra timmar med två pauser, och det var som att man fick se hela Arnolds liv i en slags miniserie på tre avsnitt. Nu ska jag inte göra en lång recension om den här, men jag vill bara skriva att jag gillade den så himla mycket. Jag gick från salongen lättad men med en klump i magen. Om ni får chans, gå och se den på Stockholms stadsteater.
Den här hösten har gått så fort. Verkligen. En termin på Stockholms universitet har bara sprungit förbi. Jag har ansökt till vårterminen också, och jag tror och hoppas på att jag kommer in på den också. Annars får vi se vilka äventyr jag försvinner på då.
Men nu väntar jag på att få åka hem. Det ska bli så skönt, så skönt, att komma hem efter de här senaste tunga veckorna. En och en halv vecka, sedan sitter jag på tåget och ser ut genom fönstret hur snön blir tjockare, och mörkret blir mörkare.
Idag har varit en av de tröttaste dagar i mitt liv. Hade föreläsning klockan tio och planen var att vakna sju. Snooze. Snooze igen. Kudden har aldrig varit mjukare och täcket har aldrig varit varmare. Tio över åtta tvingade jag mig mödosamt upp, och tåget skulle gå vid nio. Orkade ingenting. Lyckades göra mig klar ändå. Gick långsamt till perongen och tänkte "kanske ska jag bara skita i föreläsningen. Hur viktig kan den vara."
Kom fram en halvtimme tidigt, muttrade för mig själv och tog en plats när dörrarna öppnats. Föreläsningen började och han vi aldrig haft förut pratade på om hur Brecht hade velat bli präst en gång. Från kvart över tio till kvart i tio slumrade jag till. Ryckte till ibland och tittade mig oroligt runt för att se om någon sett mig. Det verkade vara lugnt. Drömde om föreläsningar på spårvagnar och the sims-gubbar som ville bjuda varandra på middag. Han som vi aldrig haft förut sa att vi skulle ta en halvtimmes rast och diskutera några frågor i grupper. Frågor om texter jag inte visste vi skulle ha läst. Men bra, då kan köpa kaffe i pausen eller kanske åka hem. Åh så skönt det vore att åka hem. Tänk att lägga sig ner i soffan hemma, slå på något dåligt tävlingsprogram på fyran och somna.
Vi brukar ta paus kvart i elva. Då har vi en timmes föreläsning efter pausen och sedan slut. Men vänta. Klockan är snart elva. Ska vi ta en halvtimmes paus klockan elva? Då har vi bara en kvart kvar av föresläsningen sen. Men vänta, nu är klockan fem över. Tio över. Kvart över. Har han glömt bort att vi skulle ha paus?
"Så, nu tar vi paus i en halvtimme och sedan diskuterar vi det ni kommit fram till i grupperna."
I pausen samlas jag och de andra två i min grupp som orkat sig dit. Jag klickar snabbt fram kalendern i mobilen. Auditoriet, 10:00-13:00. faaaaaaan. fa-an. En hel jäkla timme kvar. Plus en kvart. Tur att de andra i gruppen läst lika lite som jag i alla fall.
På något jäkla vänster lyckas jag överleva timmen, och när föreläsningen är slut slänger jag upp ytterdörrarna och tar emot all frisk luft som störtar mot mig. Energi. Går så raskt jag förmår till Roslagsbanan, hoppar på nästa tåg och efter en cappuchino på Statoil är jag nästan, men bara nästan, mig själv igen.
Jag tror jag måste sluta titta på pewdiepie-videor hela nätterna.
Tänkte faktiskt skriva ett inlägg, med text liksom, kan ni tänka er. I vår/sommar har det känts som att jag inte har gjort någonting särkilt spännande, och därför har jag inte haft något att skriva om. Jag har jobbat lite nu och då, som mest varje dag i månaden och som minst bara några få dagar. Men på måndag har jag min sista dag på jobbet, och det känns lite sorgligt. Har ju ändå varit där ett halvår. (assåshitvadtidenhargåttfortmendettarvisenare)
Det är ju så att nästa helg beger jag mig söder ut. Stockholm, huvudstaden, fjollträsk, hemmet till låtsats-AIK. Jag ska läsa Teatervetenskap på Universitetet och jag är sååå exciteeed att få tillbaka teatern i mitt liv. Jag får läsa, fundera, diskutera och tänka teater igen. Dessutom så får vi förhoppningsvis se och utföra teater. Shitpomfritt.Och sen så är jag excited över storstaden. Jag älskar storstäder. (det finns inte mycket som slår att promenara runt i storstäder om kvällarna). Och så fokuserar jag på att jag ska träffa härligt folk, ha det himla kul och utforska något nytt.
Sedan så kommer jag ju sakna mina fina och knäppa vänner och familj så sjukt mycket, men försöker att inte tänka på det. Fokusera på det positiva, haha! Men tänk på mina fina fina små djurvänner då... Suck.
Jag ser däremot himla mycket framemot ikväll, då vi ska fira snyggaste Lisette som fyllde år i Tisdags. Vi ska vara hos mig och jag är så taggad på hur fint jag ska göra det!!! hahaha! Det blir väl lite som en halv "avskedsfest" för mig och Jessica samtidigt. (glömde nämna att jag och Jessica ska bli roomies/grannar! haha hur stor är chansen liksom???? ps. hon som lyckades fixa boende till mig och hon är bäst i hela universum ds.).
Jag ska försöka slänga in lite inlägg på bloggen när jag är borta och det händer nya saker i mitt liv. Mest för min egen skull, för jag gilla att skriva, men också så ni får hänga med lite.
Nämen hörrni. Jag tror nog att det här kommer bli förjävla bra.
Disney (inte svt) har beslutat att klippa bort tre stereotypiska dockor ur Kalle Ankas jul, och det har startat en massiv debatt och varannat inlägg på facebook handlar om det. Men snälla ni.
Disney gjorde klippet på 1930-talet och nu är det 2012. Det ser annorlunda ut nu. Då kunde man göra en blond, lydig, fin docka och artigt säger "Mom" och en mörk, sprallig docka som ropar "mommy!!" utan att det skulle kännas för "stereotypiskt". Att dessutom göra en stereotypisk jude för skojs skull bara några år innan förintelsen funkade tydligen också. Men nu vill de kanske inte stå för det längre, de vill inte uppröra folk och bestämmer sig då föratt ändra. Tänk på att de säljer det där klippet till 40 länder, inte bara till Sverige. Vi i Sverige kanske kan ta det lättare än andra. Och våran jul förstörs inte för att några sekvenser försvinner, våra traditioner går inte i graven.
Och det här med pepparkaksgubbar, kom igen! Det som hände den där killen som inte fick vara pepparkaksgubbe var ett missförstånd, och ingen har sagt att vi ska ta bort pepparkakor för att det är rasistiskt.
Så snälla, kan inte alla bara njuta över julen och det faktum att vi lever i ett fantstiskt land och i en värld som vill gå vidare från stereotyper och närmare jämställdhet.
Den här texten har Paulo Coelho skrivit ut på sin blogg, och det var så bra så jag kan bara inte hålla den ifrån min egen blogg. Läs den om du har tid, och speciellt om du står inför en ny start i ditt liv. Det tar bara en minut.
Closing cyles
One always has to know when a stage comes to an end. If we insist on staying longer than the necessary time, we lose the happiness and the meaning of the other stages we have to go through. Closing cycles, shutting doors, ending chapters – whatever name we give it, what matters is to leave in the past the moments of life that have finished.
Did you lose your job? Has a loving relationship come to an end? Did you leave your parents’ house? Gone to live abroad? Has a long-lasting friendship ended all of a sudden? You can spend a long time wondering why this has happened.
You can tell yourself you won’t take another step until you find out why certain things that were so important and so solid in your life have turned into dust, just like that. But such an attitude will be awfully stressing for everyone involved: your parents, your husband or wife, your friends, your children, your sister. Everyone is finishing chapters, turning over new leaves, getting on with life, and they will all feel bad seeing you at a standstill.
Things pass, and the best we can do is to let them really go away.
That is why it is so important (however painful it may be!) to destroy souvenirs, move, give lots of things away to orphanages, sell or donate the books you have at home.
Everything in this visible world is a manifestation of the invisible world, of what is going on in our hearts – and getting rid of certain memories also means making some room for other memories to take their place. Let things go. Release them. Detach yourself from them.
Nobody plays this life with marked cards, so sometimes we win and sometimes we lose. Do not expect anything in return, do not expect your efforts to be appreciated, your genius to be discovered, your love to be understood.
Stop turning on your emotional television to watch the same program over and over again, the one that shows how much you suffered from a certain loss: that is only poisoning you, nothing else.
Nothing is more dangerous than not accepting love relationships that are broken off, work that is promised but there is no starting date, decisions that are always put off waiting for the “ideal moment.”
Before a new chapter is begun, the old one has to be finished: tell yourself that what has passed will never come back. Remember that there was a time when you could live without that thing or that person – nothing is irreplaceable, a habit is not a need. This may sound so obvious, it may even be difficult, but it is very important.
Closing cycles. Not because of pride, incapacity or arrogance, but simply because that no longer fits your life.
Shut the door, change the record, clean the house, shake off the dust.
Stop being who you were, and change into who you are.
Att försöka skriva en blogg som är intressant för andra att läsa är inte det lättaste. Antingen måste man ha ett intressant vardagsliv, man måste bo på ett intressant ställe, ha en snygg klädstil, lägga ut snygga/roliga/viktiga bilder, skriva intressanta texter, reflektera och diskutera över viktiga ämnen, vara rolig, eller bara skriva om vardagshändelser som ens nära och kära tycker är kul att läsa om.
Men när man, som jag, bara mest använder bloggen som ett sätt att berätta saker på, så är det inte säkert att det blir så intressant. Man använder bloggen mest för att det är sitt eget utrymme, man hoppas att någon bryr sig om ens vardag, att någon vill hänga med om hur jag mår och hur min vardag ser ut. Det handlar inte om att man vill att alla ska veta vad jag åt för frukost eller vad jag köpte på stan, det handlar om att ha en gnutta uppmärksamhet och ett ställe att visa upp sig på. Vad skulle det annars vara till för liksom?
Jag själv tycker det är intressant och kul att läsa om vad mina vänner gör, hur deras vardag ser ut och vilket liv de verkar leva nu. Även bloggar av människor som bor på ovanliga ställen tycker jag är intressanta, och folk som lever annorlunda liv. Men frågan är hur man själv kan skriva en intressant blogg utan att ha något som gör att ens blogg "står ut i mängden".
Nu menar jag inte som i att man vill ha en känd blogg, bara intressant. Jag undrar mycket över hur de som faktiskt läser min blogg tänker, om de bara kollar in för att se om jag lagt upp något speciellt och sen bläddrar förbi eller om de faktiskt är intresserade.
Kommentarer har mycket med det att göra. Man får ju aldrig kommentarer som: "Åh vad kul att du fick sova ut! Jag gillar att höra sånt här! Hoppas du fick en fin kväll trots regnet!"
Haha hur skulle det se ut om alla skrev sånt? Nu är det ju så att jag inte tycker man ska klaga på att man får för lite kommentarer, men på samma sätt som man själv står i rampljuset i sin blogg och lägger ner tid och möda på att hålla den intressant så vill man ha feedback så klart. Skulle man uppträda på scen flera gånger i veckan och aldrig få applåder, kommentarer, kritik eller någon reaktion så skulle man börja undra över varför gör jag det här? Är det uppskattat?
Det är ju faktiskt allt handlar om egentligen. Man vill stå i rampljuset, av någon anledning, och man vill veta vad läsarna tycker. Om man bara vill "skriva av sig" så finns det massor av dagböcker att köpa på närmaste Bokia.
Och jag tycker även att jag är dålig på att kommentera. Jag borde göra det mycket mer! Speciellt på bloggar som tillhör de jag känner, de måste ju få feedback av mig!
Nä men hörrni, nu har jag skrivit ett långt inlägg om just att blogga. Kanske är det dags att sova, klockan börjar bli mycket. Ha det gott!
Wanting to be someone else is a waste of the person you are
Kom hem för inte så länge sedan till en fin katt som har saknat mig. Hon strök sig mot mina ben hela tiden, jamade och följde mig till soffan och hoppade direkt upp i mitt knä, finafina Siri. Jag har spenderat min kväll hos Sofie med Johanna, Lisette och Lisa samt filmen "I love you Philip Morris", med den vackra Ewan McGregor i! Efter det blev det prat, mobilspel, lekande med katterna, och så.
Sitter nu och dricker annanasjuice ur ett vinglas, ser på auction kings och tittar på Louis Vuittons hemsida. LV tar över tusenlappen för en nyckelring, vadfan liksom. Bara löjligt.
Är förövrigt förvirrad. Vill ha sommar och stadsfest och längtar till studentveckan men vill inte att skoltiden ska ta slut och vill inte skiljas från klassen (jaja, det vet ni ju redan). Dessutom är det så vacker dimma ute nu, vill inte tiden ska rinna iväg.
Och så är klockan två nu. Är inte trött och vill inte somna, vaknade klockan tre idag så det känns inte som att jag haft en dag över huvudtaget, så jätteonödigt. När jag var liten tyckte jag alltid att sömn var onödigt, jag ville aldrig sova, för jag tyckte så många timmar av livet försvann. Dumt, men ändå rätt smart ju.
Åhh.. Är på såntdär "Villskrivaettseriöstochlångtblogginlägg"-humör, men det blir som vanligt ingenting av det. Dimman är jättefin iallafall. Fantastisk.
Ja, nu har jag suttit här i 45 minuter till och undrat över vad jag ska skriva. Suck. Tur att det finns 9gag och mythbusters. Jag får väl ta och gå och sova ändå.
Kan väl avsluta med att säga att livet är fantastiskt, för det är det verkligen. Det är det bästa jag har. God natt på er.
Här har ni en liten annorlunda lista om året, läs gärna igenom den!
Fem händelser som varit bra det här året?
1. Fina kvällar med fina vänner, det finns aldrig något bättre än vänskap under sena nätter.
2. Massa bra saker visades upp på scenen, har visat mig som Frollo i Ringaren, Justin Bieber, dansat som en Angry bird och varit en otrogen marjonettdocka. Fina klasskamrater får man arbeta med också.
3. Såg Harry Potter skådisarna, fick ögonkontakt med Emma Watson, Alan Rickman och JK Rowling och dog en massa. Hjärtat smälte också litegrann när Rupert Grint vinkade till mig och Oliver Phelps sa "You're welcome" efter jag tackat för autografen.
4. Fick höra och se Lars spela, så fin så fint.
5. Trästocks och Stadsfesten, dansa sig galen till Robyn och dansat tre personer under ett paraply till Movits, sitta på gräset och tappa langos och bara se på människor.
Fem händelser som varit sämst det här året?
1. Börjar väl med alla dödsfall. Det känns alltid som att det dör fler och fler människor varje år. 2. Det regniga, sömnlösa, matlösa, och toalettlösa dygnet som spenderades på Trafalgar square.
3. Systern flyttade ut, nu har jag ju inte henne kvar i huset! 4. Ekonomikrisen! 5. Att jag inte kunnat vara i England hela tiden.
Vad har du lärt dig i år?
1. Att komma bättre förberedd till premiärer... 2. Att oroa sig över någonting som går att lösa är onödigt och att oroa sig över något som inte går att lösa är meningslöst. 3. Man kan alltid göra sitt bästa, och aldrig göra mer än sitt bästa. 4. Att köra bil, i alla fall bättre än förra året! 5. Att Sverige faktiskt ligger jäääävligt långt norrut, samma breddgrad som översta delen av Kanada och Sibirian. Och att New York ligger på samma breddgrad som ITALIEN, jag som tänkte mig att det ligger längre norrut! Bevis ser ni här!
Blev året som du har tänkt dig?
Jag hade inga förväntningar på året riktigt, däremot har jag gjort mer än vad jag trodde jag skulle göra.
Vilka kläder har du använt mest?
Jeansleggings, skjortor och kavaj. Haha det lät fancy, men sant.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Jag har lyssnat mycket på svensk musik i år, mer än någonsin tidigare. Veronika Maggio, Kapten Röd, Movits, Den svenska björnstammen, osv. Dessutom har det blivit mycket Florence and the machine, Cranberries, olika soundtracks, musikallåtar och Larsa!
Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)
Film - Mycket dramor, seriösa, fina, spännande och med fantastiska skådespelare. Bra manus, regi, klippning, stämning, miljöer, osv. Och så har det blivit en väldans massa Harry Potter såklart.
TV - Brittiska program om flytt på landet, hemliga bröllop och annat fint! Har även sett Cake boss och Project runway, dom är ju så jävla duktiga!
Serier - Glee och Desperate housewives! I höst har jag även sett Life's too short med Warwick Davis. Lite Vampire diaries har hoppat in också.
Vilka människor har du hängt mest med år?
Super8 och klassen!
Vad är det vackraste du fått i år?
Oliver Phelps autograf! Haha nä, men en massa fina komplimanger har jag fått!
Vad är det bästa du har läst?
Har väl som bara läst Harry Potter i år... haha. Nej men... hm.. svårt det här. Tweets, meddelanden, fina blogginlägg från människor med hjärna, nyheten om HPST, och säkert mycket mycket mer.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jomen det klart, det har jag ju redan skrivit flera gånger! - HP-premiären - BBC intervju - Dansat framför publik - Larsa-spelningen - Sjungit i musikaler - Sett Robyn och dansat mig galen - Rest själv till ett annat laaand osv.
Vad var din största framgång 2011?
Sjöng och dansade på scen?
Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar nästan att jag hittat på mer, gjort mer spontana saker. Gått ut ätit, åkt till Umeå en sväng, eller så. Sånt är alltid kul!
Favoritvideo i år?
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Gick till ica, köpte en cola light och popcorn som jag poppade och åt framför en film i mitt rum, haha.
Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Ojoj. Stil. Har typ ingen stil, haha. Men leggings+ponco+smycken+skjortor+kavajer om det räknas!
Så, det var en lista om mitt år! Tack till dig som orkade läsa igenom den!
