Jag älskar musik. Det gör jag verkligen. Jag älskar att lyssna på musik, att sjunga och hitta på egen musik (även om jag är sämst i världen på det). Jag älskar att trumma med händerna på bord och knän, jag älskar att ta några ackord på gitarr och känna mig duktig, jag älskar att vissla, jag älskar att sjunga i stämmor, kanon och all sorts akapella.
Jag älskar att upptäcka en ny låt av en okänd artist och bara lyssna på den låten i timmar.
Jag älskar att sova med musik spelandes i stereon på så låg volym att man knappt hör det.
Jag älskar att gå promenader med musik spelandes i hörlurar och bara drömma mig bort.
Jag älskar att regissera filmer och pjäser i mitt huvud utifrån musik jag lyssnar på.
Jag älskar att stå längst fram på en konsert när bandet jag älskar mest spelar.
Jag älskar att åka bil och titta ut igenom fönstret med musik spelandes i öronen.
Jag älskar att se/höra/läsa intervjuer med artister, att få veta mer om deras liv. Vad som tog dom dit dom är nu, vad som ger dom inspiration, och att bara höra om allt som gör dom till inget mer än vanliga människor.
Jag älskar att höra människor berätta om musiken dom älskar, och varför.
Jag älskar att gå förbi gatumusikanter som har världens leende på läpparna och som bara spelar för att dom älskar det.
Jag älskar att skriva "mys" i webbläsaren för att www.myspace.com/larsmusic ska komma fram som alternativ.
Jag älskar att bara öppna munnen och sjunga, vad som helst, när som helst, hur som helst. Bara ställa mig och vråla i vardagsrummet eller sitta och waila i korridoren på skolan.

Fan vad jag älskar det.