2011-01-03 @ 01:16:08 / Vardag
Dag 1 - Om mig.
Ja då ska jag alltså börja hela alltet med att berätta om mig själv.
Jag heter Alma Lindström, och det vet ni ju redan. På tisdag fyller jag 17 år och den dagen kommer nog gå högst obemärkt förbi mig. Det här året börjar alla mina vänner fylla 18 och själv har jag ett år kvar. Jag har spelat teater sen jag var sex år och går nu andra året på estetiska programmet, musikteater. Jag har också alltid älskat musik och att sjunga, och jag sjunger alltid! Jag älskar att stå på scen och agera, men sen jag gick 7an har jag inte vågat sjunga inför publik. Jag bor i Skellefteå och trivs väldigt bra med det. Jag stör mig på alla som bor här och hatar staden när dom egentligen hatar några människor som bor här. Hockey är en stor passion för mig och missar inte Skellefteå AIKs hemmamatcher. Jag älskar att fotografera och jag älskar film. Jag älskar att göra film, se på film, analysera film osv.
I framtiden vill jag även jobba med antingen film eller teater. Att bli skådespelare har alltid varit en dröm för mig, men jag vet hur svårt det är att lyckas som det. Att bli regissör är också en stor dröm och jag har tänkt att satsa på någonting av dom två i framtiden. Efter gymnasiet har jag tänkt flytta härifrån och plugga film/teater. Helst vill jag flytta från landet. Jag har inga planer på att flytta tillbaka till Skellefteå senare, men framtiden är oklar och man vet aldrig var man hamnar.
Jag har haft några svåra år personligen men under slutet av 2009 lättade allting en aning och under 2010 blev allt ännu bättre. Än har jag problem med min självkänsla på vissa delar, men jag är lycklig på ett sätt jag inte var förr.
2007 blev jag löjligt kär i en skådespelare vid namn Garrett Hedlund och var kär i honom i några år, men tur nog så dog det bort. Jag följer fortfarande hans verk och tycker fortfarande att han är oförskämt snygg.
(Come on liksom, vem tycker inte han är goodlooking?)
2008 upptäckte jag en musiker som heter Lars Eriksson. Var helt galen i han och hans musik, jag skrev mycket med honom på datorn och infekterade min dåvarande blogg, bdb och mina vänners öron med tjat om honom. Sanningen är att hans musik och livssyn hjälpte mig att se det vackra med livet när allt kändes som mörkast, cheezy men sant. Jag vänder mig fortfarande till hans musik när jag behöver landa lite eller då jag känner mig nere. Jag skriver även till honom då och då och blir alltid lika glad när jag får ett svar.
Jag har åtta underbara, helt fantastiska vänner som alltid finns där för mig. Lisette har jag varit vän med sen förskolan och Johanna blev jag vän med strax där efter. I sexan hamnade jag i samma klass som Lisa, Jessica, Carro och Sofie. I sjuan ploppade Ida Maria in i klassen och det var någon gång efter det som vi alla blev ett gäng. Vi blev "the gangsters" som gick runt och rånade kiosker och misshandlade lärare. Hahaha nja, så var det väl inte riktigt. Vi var väl töntarna i början antar jag. Senare kom även Sandra in i klassen och blev direkt med i vårat lilla gäng. I slutet av sjuan blev töntarna "emo" och vi hamnade alla i samma sits. Vi hade typ ingen annan än varandra så det har gjort oss starkare som grupp. Nu går vi i olika klasser men vi står fortfarande varandra lika nära. Jag går i samma klass som Lisette och Jessica, och i våran klass går det en massa underbara människor som jag önskar jag umgicks mer med.
(Och justja, vi kan inte ta ett lyckat gruppfoto. Det är omöjligt.)
Jag vet inte riktigt vad mer jag kan berätta om mig själv. Nu var det här en stor del av min livshistoria, och jag får väl bara hoppas någon orkat läsa!
Postat av: Carro
Men gusan vad fult gruppfoto! :o Inget bättre xD