Jag har ju gått i skolan i tretton år! I tretton fucking år! Olika klasser, lektioner, korridorer, men man har ju som alltid haft det där. Man har alltid vetat vad det är man gör om dagarna, vars man som "hör hemma" (till gott och ont). Alla pennor man slarvat bort, alla minutrar man kommit försent, alla gånger man pratat lite för högt än vad man borde göra, alla timmar man suttit på en bänk i en korridor och bara väntat på en ny lektion... 

Och tänk på alla fina teaterlektioner vi har haft. Då vi jobbade med improvisation, då vi fått snabba uppgifter att göra, små scener att sätta upp, och tänk bara på alla de gånger vi gått runt i rummet. 

Åh. Kommer sakna allting. Det klart jag kommer det.
Men samtidigt kommer det kännas skönt, nytt och spännande med ett nytt liv. För det är ju precis det som kommer att hända, man får ett nytt liv. 

Åhåjaja. 
Jag minns när jag gick i fyran och tänkte "Åh, om några år går jag på högstadiet! Vad kul!"

Och när jag gick i åttan och tänkte "Åh, om några år går jag på gymnasiet! Vad kul!"
Och när jag gick första året på gymnasiet och tänkte "Åh, om några år tar jag studenten!" 

Nu tar jag studenten om fyra veckor och vet inte riktigt vad jag ska längta efter.